Jag vet, mitt liv Är fascinerande. Men bli inte ledsna, ni har ju åtminstone ynnesten att få läsa om det.
Inlämningen av hemtentamen jag hållt på med de senaste dagarna skulle av någon anledning, förmodligen att den kursansvariga ville slippa skriva ut allt själv, lämnas in i pappersform. Och när det blev dags för mig att traska och lämna in den så snöar det förstås, en riktig blötsnö.
Och jag ville inte ta väska bara för några A4-ark, och även om jag förvisso hade en plastmapp till den så insåg jag, eftersom att jag är så smart, självfallet att den inte skulle hålla vätan borta. På TV och film brukar de ju alltid stoppa det innanför kavajen/jackan och sedan plocka fram dem alldeles skrynkelfria, tänkte jag då.
Gemensam nämnare till alla de här personerna jag sett göra detta fann jag ganska omgående var att ingen av dem kan ha haft bröst. De var nämligen, minst sagt, i vägen. Som så ofta annars.
Till slut bestämde jag mig för att lite skrynkel får vara okej vid inlämning så jag körde på att stoppa det innanför jackan.
Och jag ville inte ta väska bara för några A4-ark, och även om jag förvisso hade en plastmapp till den så insåg jag, eftersom att jag är så smart, självfallet att den inte skulle hålla vätan borta. På TV och film brukar de ju alltid stoppa det innanför kavajen/jackan och sedan plocka fram dem alldeles skrynkelfria, tänkte jag då.
Gemensam nämnare till alla de här personerna jag sett göra detta fann jag ganska omgående var att ingen av dem kan ha haft bröst. De var nämligen, minst sagt, i vägen. Som så ofta annars.
Till slut bestämde jag mig för att lite skrynkel får vara okej vid inlämning så jag körde på att stoppa det innanför jackan.
Kommentarer
Trackback