Överansträngd? Nej.

Min mobil ringde i eftermiddags.

A-L: Du, jag tänkte på uppgiften hur har du tänkt angående bla bla bla.
Jag: Jag har inte ens börjat så jag har inte tänkt alls.
A-L: Jaha, då får du skynda och sätta igång nu då!
Jag: Äsch, jag har ju hela morgondagen på mig.

Och det är min skolfilosofi sedan... tja. Högstadiet? Eventuellt tidigare, men så långt bak i livet minnsa jag inte. I högstadiet fick jag, och några andra, inte ens komma in i klassrummet när vi hade inlämningsuppgifter i svenska eller engelska*. När läraren kom för att låsa upp och såg oss stå utanför dörren sa han bara åt oss att vi kunde gå iväg för han visste ändå att vi klarade oss utan att sitta på hans lektion. Och vilka var vi att neka lärarens order?

Så vi gick och spelade kort. Dagen innan inlämning skrev vi ihop något, fick MVG och proceduren upprepades med nästa uppgift. Jag säger inte att det är en bra studieteknik, men hitintills har jag inte åkt dit för det utan alltid klarat mig, så varför förstöra ett vinnande koncept?

I alla fall, min poäng var att jag nu faktiskt läst igenom materialet till uppgiften. Alla sex sidor. Så jag är med andra ord ute i god tid med den här uppgiften.


*Samma lärare i båda ämnena. Men var egentligen ingen annan lärare som brydde sig om vi befann oss i salen eller inte heller om det var fråga om någon form av eget arbete. Förutom matteläraren. Han kom ibland till oss där vi satt och spelade, suckade och sa åt oss att pallra oss till salen. Eller ja, efter ett par gånger räckte sucken för att vi skulle packa ihop kortleken. Fast jag kan inte direkt påminna mig att vi utfärdade speciellt mycket arbete då heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback