Usch!

Såg en artikel på Aftonbladet* om hur hundägare inte tänkte sluta ha pusskalas med sina hundar på grund av den där masken som hunden kan riskera att smittats av från rävar, som sedan kan gå över till människan.

Dumt, dumt argument tycker jag personligen. Jag tycker snarare att man som hundsällskapare ska undvika hundpusskalas uteslutande av det faktum att de slickar sig... ja, ni vet vart och att de gör allt med mun och tunga.

Och ja, alla hundägare där ute, jag vet att erat motargument är att jag inte förstår för att jag inte har en hund. Men allvarligt talat. Oavsett vad det rör sig om för livsform** vill jag inte komma i närheten av en del av den som aktivt idkar sällskap med otrevliga saker.

Vilket osökt får mig att tänka på andrahandspussande. Det vill säga om jag pussar någon som pussats med en hund. Kommer dessutom på en person jag pussats med som hade en hund i hushållet. Tänk om han pussades med hunden!? Blä. Å andra sidan pussade jag ju honom frivilligt trots att jag visste om vissa av de tjejer han pussats med tidigare, så en hundpuss hit eller dit gjorde väl egentligen ingen skillnad...***


*Jag pluggar faktiskt lite mellan kladdandet och internetandet. Så det så!
**Inte heller icke-livsformer. Är ju inte direkt så att jag skulle få för mig att gå och hångla upp en traktorskopa.
***Jaa, nu var jag allt lite bitsk i min kommentar. He he.

Oense i sandlådan.

SKV: Lagtexten är klar och entydig och ger inte utrymme för någon annan tolkning än...
Part: Lagtexten är oklar och behöver därför tolkas.

Jag tror inte att de är villiga att enas och bygga ett sandslott tillsammans.

Irriterar mig att jag inte kan komma på vad i allsin dar Rihanna sjunger om här.

Måste de alltid göra låtarna så kryptiska?

En bild säger mer än tusen ord..?

Jag har lovat Picks att försöka ordna en målning till henne, så när jag springer på inspirationsbilder så sparar jag adressen i mail till mig själv så att jag ska kunna hoppa fritt mellan datorer*. Det lyckades bli lite... oturligt  med rubriken på meddelandet och första länken i det.**


*Externa hårddiskar, internetbaserade sådana, etc. är så 2010.
**Och för alla efterblivna där ute, totalt oförmögna att förstå att man kan skriva saker "på skoj", kan jag meddela att jag självklart inte tycker att Picks är billig. Jag har sett henne köpa kläder på något annat ställe än H&M och Gina minst... tre gånger. Ja, två i alla fall. Alldeles säkert en gång. För massor av år sedan. När det var rea. Ja alltså, 50 % av reapriset-rea.

Tänka, tala och säga rätt.

Hemma hos Lo där det enda jag behövde göra med matlagningen var att skrimla några grönsaker. Fem minuter efter att Sas berättat att hennes pojkvän oftast lagar mat i deras hem.

Jag: Det är så skönt att för en gångs skull inte behöva stå för det mesta av matlagningen själv. Hemma är det ju inte direkt någon annan som gör det åt mig.
Sas: Ja, jag håller med. ... Eller, ja. Det har ju jag förstås.

Älskar sådant, när man säger något man inte riktigt tänkte sig för innan man sa det. Det är samma som när någon säger något till en och man svarar "Va?" och sedan innan de hinner säga om det de sa så svarar man på frågan. En ovana jag har och nyttjar ofta. Har nog en ovanligt seg koppling mellan hörsel och kopplingen till hjärnan.

När jag nu ändå är inne på området. Jag avskyr folk som säger chans när de menar risk och risk när de menar chans. Det är en stor skillnad mina damer och herrar. Och folk som blir tokiga när man använder sig av ordet "man". Fine att det inte är så lyckat i en akademisk avhandling, men i övrigt spelar det väl ingen roll. För inte tala om folk som betonar ord fel. Eller när folk frågar "Är du här!?"  när man står framför dem.* Ärligt talat så kan man nog sammanfatta att jag avskyr folk över lag.


*I julas sprang jag, Pappa och Lillebror på A som också jobbade på jobbet i somras och som bor i Linköping precis som jag. När vi såg henne en bit framför oss på gatan.
Pappa: Är A på ön?

Jag: S-u-c-k. Nej, hon är kvar i Linköping över jul.

Steg i rätt riktning.

No more!

Äntligen är den vidriga lila historien borta. Helt plötsligt känns det som om man kan andas när man ser på aed igen. Inga fler associationer med unkna källarrum eller dammiga gardiner. Väldigt skönt.

Säga vad man vill om Melodifestivalen,

men det var verkligen skoj att se att Karlsson på taket ännu finns med oss. Var rädd att han hade försvunnit helt ur strålkastarljuset.

På riktigt? Hur tänkte de där? Kan ju inte finnas en endaste människa, som är någorlunda Lindgren-bevandrad, som inte såg hur det såg ut? Vad tänkte stylisten? Men, för att uttrycka det milt, så var det ju inte bara Taket-pojken som hade problem med utseendet.

Jag tror på riktigt att jag skulle kunna bli en fantastisk stylist. Eller, varför vara så narrow-minded, tyckare helt enkelt. Jag skulle kunna tycka till om det mesta. Områden jag känner extra starkt för är dock just kläder, TV, reklam, tidningar, hemsidor etc. Ställen där det visuella spelar roll helt enkelt. Så många katastrofer jag hade kunnat bespara världen.

Så om du känner att ditt företag, din image eller vad det nu kan vara behöver en tyckare. Call me!

Hittade den här bilden nu när jag letade efter något helt annat.

Fick direkt ett akut vår-behov. Nu är för all del den här nog tagen i höstas, men så fort det blir snöfritt och torrt igen kan jag äntligen få använda mina fina grå mockaklackar. Och en hel massa andra underbara skor!

Svårkoncentrerat.

Ni vet det där YouTube-klippet där en pappa sjunger Home tillsammans med sin dotter? Missförstå mig rätt nu; jag tycker att den versionen är bra, bättre än orginalet till och med, men på riktigt snälla söta du i mitt hus som lyssnar på den så högt att det hörs klart och tydligt in till mig: Sluta! Jag blir tokig!

Hej. Mitt namn är Therese. Jag är ett pucko.

Spenderade x antal minuter med att förtvivlat leta igenom YouTube för att hitta vem i allsin dar det är jag hört framföra låten The man who can't be moved på ett fantastiskt sätt. Jag visste att det var en tjej, men mer än så kunde jag för mitt liv inte minnas.

När jag slutligen gett upp mitt sökande slog det mig som, en välförtjänt, knytnäve i ansiktet att det ju är den låten Lillebror och hans två kompisar, varav en är tjej och sjöng, spelat in som cover. Och då har jag hört den på youtube, sett den på Facebook, hört den på Lillebrors dator, sett när det uppträdde med den, etc. ändå stod det helt still i huvudet; jag kunde verkligen inte komma på vem det var innan knytnäven. Snacka om förvirrad...

Det här gav mig för övrigt världens Lillebror-abstinens. Varför kan inte han bo här för!?

Robert Gustavssons imitation av Tony Rickardsson.

Anonym: Ja jag ska festa ikväll och ha fantastiskt sex. Sen ska jag gå upp halv sju för att... You're not alone sis!
Jag: Ungefär som mina kvällsplaner. Ett tre kronor-avsnitt, ungefär en timmes läsning i bok om en storebror som våldtar sin lillasyster och sedan sova klockan tio. Skillnaden är marginell.


Ifall ni funderar på att läsa på eftergymnasial nivå. Titta på den här bilden och tänk om.

Skyll inte skogsskövlingen på mig. Det är inte jag som bestämmer materialet.


Man vet att det är dags att byta umgängeskrets när ett sådant här sms landar i ens inkorg.

"Onanerade du till den nakna prästen?"

Jag skulle för all del kunna skriva en förklaring, eller åtminstone svaret på frågan, men ärligt talat så skulle det ju förstöra tjusningen med det hela.

And then a hero comes along.

Jag har så mycket tvätt att tvättkorgen bokstavligt talat svämmar över. Detta exklusive alla textilier jag måste tvätta. Så jag chansade och skickade iväg ett sms till grannen och frågade om jag fick låna även hans tvättbokningsmöjlighet i morgon.

Svaret: Jag har bokat i morgon klockan 10 åt dig.

Nej, jag skulle inte vilja kalla mig själv "oroväckande blek".


Nu är det bara att vänta på nästa...

Känner mig välförtjänt stolt över min insats under tittningen av Tomorrow, when the war began eftersom att jag när jag efteråt kollade på dess imdb-sida själv hade noterat de sakerna som står under "trivia" och "goofs". Men det blir ju lätt så när man är smart som jag.

I övrigt var filmen okej, som vanligt när filmer görs efter böcker är det inte ens i närheten; men det hade jag inte förväntat mig heller så det störde mig inte så mycket. Vad som verkligen förvånade mig  positivt var castingen, brukar alltid störa mig på vilka skådespelare de väljer till rollerna - men här var det faktiskt väldigt lyckat. Blev inte arg över någon. Eller jo, jag var lite besviken på Robyn i början för att hon inte stämde så bra med bokversionen, men det blev lite bättre ju längre filmen pågick. Samma med Kevin, han var lite för outgoing i förhållande till boken, men det är ingen karaktär som är speciellt viktig för mig så det gjorde inget.

Hoppas verkligen att den går upp på bio här i Lkpg, ser fram emot att se den "på riktigt" och inte bara i halvkass streamingskvalitet.*


*No way att jag skulle kunna hålla mig till april.

Visserligen lånade jag ut 10 000 till honom precis innan, men tror inte det var relaterat.

Han: Är tacksam att jag har dig!

För er som inte förstår skojsigheter kan jag meddela att jag faktsikt inte alls hade lånat ut pengar innan jag fick höra det där, men jag såg på Parenthood igår vilket, på grund av Lauren Graham, får mig att tänka på Gilmore Girls-Lorelai; något som i sin tur, och som dessutom var poängen jag ville komma till, gör mig väldigt witty!

Vilken tur att jag gjorde inlägg av det här, hur hade världen klarat sig utan det!? Är fullständigt självklart att inte bara han, utan hela gjordens befolkning, är tacksam över min existens.

Blir vår i Linköping trots allt!

Innan jul var jag i kontakt med ett företag om eventuell praktikplats på Gotland nu under våren. Beskedet skulle komma efter jul, och idag hörde de av sig att det inte var möjligt på grund av flera praktiska anledningar vilka resulterade i att de inte kunde garantera att det fanns meningsfulla uppgifter för hela perioden.

Undrar hur mycket det kommer ligga mig i fatet nästa år, när vi egentlgien ska ha praktik, att jag nu suttit och hoppats på ett nej för att jag under julen kom fram till att jag inte ville spendera våren på ön? Och i och med dagens samtal därför blev glad över beskedet? Lagen om det jävliga kommer garanterat se till att jag inte får någon plats då.

Men, jag var välkommen att återkomma till det här företaget nästa år för att se om de hade möjlighet att ta emot mig då, så vem vet. Allt hopp är kanske inte ute.

Pudel.

Jag skrev igår att det var sorgligt att jag spelade Diamanten med mig själv, men jag vill ta tillbaka det. Det är inte alls sorgligt, tvärtom det bevisar ju bara att jag innehar konsten att roa mig själv. Och det är det långt från alla som har.

Jag skulle aldrig stå ut med mig själv om jag var en sådan som inte klarade av att vara ensam, som alltid behövde någon annan att stödja sig mot, som blir nipprig så fort det inte finns någon annan i rummet.

Nej, jag är stolt över min förmåga att kunna underhålla mig själv.

FYI.

Lillebror spelade frivilligt, helt utan mutning. Flera gånger till och med, vi spelade i närapå två timmar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg