Farväl my hair.

I morgon ska jag och klippa mig. Har riktig ångest inför det. Älskar mitt hår som det är nu. Men det är slitet så jag måste klippa av det. Hade precis lyckats övertala mig själv att det ändå inte är någon som reflekterar över min hårlängd när jag coh pappa sprang på en bekant i Linköping och det första han sa var "Vad långhårig du blivit.". Inte vad jag behövde höra. Men tiden är bokad så nu är det bara att bita ihop och försöka låta bli att brista ut i gråt när jag ser det korta resultatet i morgon.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback