Nej, de här bilderna får mig ju inte alls att sakna mitt lockiga hår...

När jag gick i trean så permanentade jag håret. Och hjälp vad jag älskade det. Ända sedan den växte ur har jag gått och velat om jag ska göra om det eller inte, något jag vet har stött och blötts av mig här på annuendag. I alla fall så var det underbart, som ni kan se här nedan på bilderna.

Och ja... På tal om bilderna. De är kopierade direkt ur en filmsnutt vi gjorde. En filmsnutt vi filmade i 4:9 som sedan lades på en DVD i 16:4, därav den aningen brett utdragna looken.

De svarta plupparna är censur av en pistol, en låtsaspistol så klart - men sådant kan ju ändå vara känsligt så jag valde att ta bort den.

Och sist: Den bistra uppsynen är en del av min roll. Kände bara att det behövdes skrivas.


Se! Jag kunde le också. Även om det så klart inte var meningen här, utan bara jag som var kass på "skådespeleri" och inte kunde hålla mig när jag förde bort knarklangaren.





Ja, jag kunde även le ansträngt till en profilbild... Men lockarna syns ju bra i alla fall!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback