annuendag

Jag har alltid svårt med tidiga frukostar, men på en tentamorgon så är det av någon anledning alltid värre. När man äntligen tagit sig igenom frukosten, så kommer de som ett mail i inboxen: kväljningarna. Varje rörelse gör att det känns som om knäckemackan är på väg att hälsa på.

Det är så fruktansvärt obehagligt att det inte finns ord som kan beskriva det. Får helt enkelt hoppas att det ger med sig under cykelturen till tentalokalen. Eller åtminstone inbilla mig att det brukar göra det.