Äntligen!

Äntligen är jag klar med det långa, och fruktansvärt tråkiga, kapitlet om handelsbolag. Nu är det bara att hoppas på att kapitlet om kommanditbolag är mer muntert. För hoppet är ju tydligen det sista som lämnar människan och det som får denna att stå ut. Så jag hoppas. Jag tror absolut inte det, men jag hoppas.

Jag hoppas, jag hoppas, jag hoppas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback