annuendag

Idag satt Bekanten bredvid mig och kom plötsligt på att han inte hade gått in här och läst på länge och skulle därför läsa ikapp. För det första: vadå inte varit inne på länge? Vad är det för dåligt pojkvänskap. För det andra: vi vet ju alla att jag inte skrivit på evigheter så, ja. om vi ska vara ärliga hade han ju inte missat något.

 

Däremot högläste han något jag skrivit om honom och om hur det skulle bli soffmys på kvällen. Inte okej, inte okej alls. Så det är minst sagt ett tydligt tecken på att jag varit ur form skrivmässigt. Och jag säger inte att det här är ett tecken på att det börjat vända, men det är ju en liten vinst att jag åtminstone tog fram tangentbordet och skrev ner det här. Med lite tur kanske jag gör det igen någon dag snart.