Ibland alltså.
Jag pratar i mobilen med Bekanten.
Jag: Kan inte du köpa ett blomkålshuvud på vägen hem?
Han: Javisst.
Jag: Du vet vad det är?*
Han: Ja. Sådana där vita men blad under.
Vi lägger på och runt fem, max tio, minuter senare ringer han upp när han står i affären.
Han: Tycker du om blomkål?
Jag: Va? Ja?
Han: Men du har väl sagt att du inte gillar det?
Jag: Om jag inte gillade det skulle jag väl inte bett dig köpa det?
Så vi lägger på igen och senare när han är hemma frågar jag hur han tänkte, varpå jag fick svaret att han hade glömt om det var vitkål eller blomkål han skulle köpa och fått för sig att jag inte gillade blomkål och det därför varit vitkål han skulle köpa för att han visste att det var ena jag inte gillade.
Till saken hör att jag gillar båda. Killen med kollen, not so much.
*Tro mig, man kan inte bli för tydlig med Bekanten. Och även om man är väldigt tydligt kan det fortfarande hända, och har hänt, att han kommer hem med persilja när man bett om dill.
Kommentarer
Trackback