annuendag

Så. Igår skulle jag och Bekanten åka iväg till pappas hotell för att äta hotellfrukost. Något Bekanten gillade i teorin eftersom han gillar hotellfrukost, men inte var helt hundra på i verkligheten eftersom han inte ville gå upp tidigt. Strax innan åtta skulle vi åka. Jag ställde klockan på tio i sju kvällen innan. På morgonen vaknade jag några minuter innan klockan ringde och kände att det var lika bra att komma igång så jag klev upp.

 

Och jag var så trött. Helt slut i huvudet, vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag brukar bli pigg så fort jag klivit upp. Men jag lyckades få på mig kläder och smink; jag hann till och med att diska. Bekanten fick jag upp också och som alltid blev det bråttom på slutet så vi fick skynda oss för att hinna med bussen. När vi kom ner på torget tyckte Bekanten att det var konstigt att det var helt öde, han tyckte att vi åtta borde åtminstone någon vara ute. Så han kollade på sin mobilklocka. Hans klocka var tio i sju, men hans mobil är knäpp så jag kollade på min.

 

Min klocka var också tio i sju. Jag, min idiot, hade med andra ord sett fel på klockan när jag vaknade och trott att den nästan var tio i sju när den egentligen bara var tio i sex.

 

Så att... Herregud alltså. Hur kan man vara så korkad? Ja, det var ju bara ringa pappa, som också vaknar tidigt, och säga att vi var på väg. Eller ja. Att vi skulle vara det om en halvtimme eftersom bussen inte gick förrän då. Så det blev en halvtimmes väntan med en halvirriterad Bekant, men allt löste sig. Plus att det gjorde att vi kom iväg tidigt till IKEA...