Vi hanterar krissituationer bra.

Så... Att... Ehh... Sa jag slutet av förra veckan? Ja, det kan vi ju hur som helst konstatera att så blev det inte. Men, ni behöver inte misströsta. Jag har fått mitt straff. Jag stod nämligen i badrummet efter en dusch och smorde in ansiktet när Bekanten börjar svära utifrån hallen. Jag har inga glasögon på mig så jag ser ingenting.
 
Han: Va' fan är det där? Helvete!
Jag: Vad?
Han: Där. Den är så jävla stor.
Jag: Vad! Var!
Han: Helvetes...
Jag: ÄR DEN HÄR INNE!!!
Han: Nej den sitter där utanför dörren.
Jag: VAD är det!
Han: En spindel. Den största jävla spindeln jag sett! Kolla!
Jag: Aldrig!
Han: Den där kan man ju inte ens döda, kolla!
Jag: Aldrig i livet! Ta bort den!
Han: Men kolla då!
Jag: ÄR DET DÄR ENS EN SVENSK SPINDEL!
 
Och ja. Sedan dammsög Bekanten upp den. Så hade vi dammsugaren igång under fem minuter. Sedan dammsög vi upp vassa saker vartefter vi slängde dammsugarpåsen* i en plastpåse som vi knöt och gick ut med direkt och nu slutligen står dammsugaren ute i porten och ska göra det i några timmar ifall den där vidriga saken är i röret.
 
Under tiden sitter jag här och googlar på boenden i Stockholm. Jag tänker inte bo kvar här. Noll chans att jag lyckas somna ikväll. Och jag utelämnade frågetecknen i konversationsåtergivningen med flit, det fanns inga frågetecken under den här episoden. Bara utropstecken. En hel jävla massa utropstecken. Och ungefär femdubbelt så många svordomar jag skrev ut. Och ljudnivån. Herregud. Grannarna måste trott vi blev anfallna av en björn. Men seriöst alltså. Jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare från det här. En gång när jag var liten och hade sett en spindel på mitt rum när jag vaknade mitt i natten sov jag på hallgolvet resten av natten.
 
 
*När Bekanten skulle få ur dammsugarpåsen förstörde han lite av dammsugaren i den panik som uppstod när han inte fick ut den direkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback