Min duk i köket bekymrar han sig heller inte om.
Bekanten driver mig verkligen till vansinne ibland. Eller ja. Ganska ofta. Han verkar nämligen tro att ett av mina mål i livet är att förstöra hans tillhörigheter.* Så fort jag är i närheten av hans saker kommer han med tillsägelser om att vara försiktig eller på andra sätt gör klart att jag ska se mig extra för. Det är så obeskrivligt frustrerande.
Och tror ni han visar några respekt för mina ting? Inte direkt va. Idag när jag kom upp hittade jag exempelvis ett snorpapper liggandes på min dator. Och hans kläder han hade ute igår liggandes på mitt lammskinn. Och tro mig, det var ingen olycka att de hamnade just där. Nej, då. Det gjorde han definitivt med flit för att han inte ville lägga dem på sin nya soffa.
Nu dör jag ju inte av ett papper på datorn eller ett par klädesplagg på lammskinnet, men det är principen som stör mig. Att han är så sjukt anal med sina grejer men struntar totalt i mina. Det var ju inte direkt så att jag behandlade honom som en pestbärare när han var i min lägenhet. Om han inte skärper sig kommer jag sluta använda underlägg till glas jag ställer på hans älsklingsbord i vardagsrummet.
---
*Ni som hänger här kanske minns den gången jag skrev om hur jag var på väg att ramla ur badkaret och om jag hade gjort det var säker på att Bekanten skulle vara arg över att jag förstört hans draperi och blodat ner hans badrum snarare än att prioritera huruvida jag var oskadd eller inte.
Kommentarer
Trackback