Det oundvikliga måste förr eller senare ske.

Jag är så trött att jag nästan, nästan avlider. Inte riktigt kanske, men ögonen går säkerligen i kors. Vad gör du då här, tänker ni säkert då. Ärligt talat undrar jag själv. Har av någon aneldning inte alls lust att gå och lägga mig, trots att jag inte kan minnas senast jag var så trött som jag är nu. Om inte annat borde det här svamlet övertyga om saken.

Inte hänt mycket förutom skola idag. Om man inte räknar med att jag spelade bort huvuddelen av mitt batteri på iRunner. Och jag vet inte hur ni känner, men jag räknar det då inte. I morgon har jag planerat att ha en produktiv dag med allt från städning till pluggning till ritande. Vem vet, jag kanske går all in och till och med går ner på stan och köper målargrejer.

Idag skulle jag fylla på min vattenflaska på universitetet och vi var på ett sådant ställe där det bara går på handikapptoaletten på grund av tvättfatsstorlek. Självfallet var den upptagen så jag väntade. En i klassen kom förbi och sa åt mig att om jag vek min flaska gick det i de vanliga. Jag informerade då honom om att jag är tjej så jag klarar inte av att vika min flaska. Han påstod motsatsen. Lo, som, vad jag vet, är tjej, provade att vika sin, men det fungerade inte. Fascinerande, jag vet - men jag kände ändå att den anekdoten var snäppet vassare än hur jag glömde att ta med sked till min thaisoppa vilket innebar att jag blev tvungen att köpa en plastsked på campus.

Nu kan jag inte komma på något mer att skriva för att fördröja tiden innan jag måste krypa ner i sängen. Så om ni höll ut hit: Sov gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback