annuendag

Jag avskyr sol. Ja, jag vet. Läskigt med en sådan människa, jag är säkerligen en seriemördare in the making. Så är det i alla fall. Jag skyr verkligen solen och lever i skuggan så här års. Vad jag verkligen avskyr mest med solen, bortsett från den outhärdliga värmen, är solbrändhet. Jag tycker det är så fult. Eller ja, det bruna i sig har jag väl egentligen inget emot även om jag inte finner det speciellt attraktivt - men allt som inte är brunt. Dessa vidriga vita klädmärken som blir efter solen. Jag är alltid försiktig med solen men det går ju inte att komma ifrån tyvärr och nu har jag självfallet fått en brun urringning och nacke. Och ansiktet. Blä.

Jag förstår inte människors besatthet med att bli solbrända. Om det var meningen att vi skulle ha mörkare hud hade vi fått det från början. Och för att ni inte ska bli helt tokiga att misstolka det jag nu skrivit får jag väl förtydliga att jag här pratar endast om solbränna. Mörk hy som är det från födseln räknas inte in. Det är inte blä. Det är naturligt och därav fint. Ofta hanterar naturligt mörkare hy även solbränna bättre, det ser inte lika skadat ut som när ljusa personer solat.

Allt detta enligt min mening alltså. Det är helt okej för mig om ni vill spendera dagarna i solen eller solarium, men jag blir lite deprimerad varje gång jag ser mina solbrännebefläckade kroppsdelar.