Låt bli mina saker, även de jag slängt.
Har haft en ärende-morgon. Hämtat paket, tvättat, ordnat inför nya kursen, källsorterat. Ni vet hur det kan vara ibland. Allt flöt på hur fint som helst, och mitt humör var på topp. Sedan kom jag till momentet slänga sopor. När jag kom till stället där man slänger hushållsavfallet så är det förstås en soprotare där. Jag avskyr det. Kom nu inte dragande med något töntigt påstående om att "alla människor är lika värda", för så är det inte.
Det är så svordom vidrigt med sådana där som går och rotar i en soppor. Så obehagligt. Speciellt att lägga in sina påsar när han står på andra sidan. Man vet ju att påsarna kommer bli genomrotade, vid andra tillfällen så vet man ju inte om det händer den gången eller inte. Det känns så... jag vet inte, som om att någon ger sig på ens personliga sfär.
Jag blev i alla fall omedelbart på dåligt humör, och då hade mitt humör ändå klarat av världens segaste pensionärpar framför i kön på paketutlämningsstället bara en halvtimme tidigare utan problem. Äckelgubben i soporna blev väl glad däremot. Jag slängde nämligen en kasse med gamla halsdukar, trasiga väskor - sådant som inte lever upp till hjälporganisationernas inlämningskrav. Och det gör mig ännu agare att han kanske åker härifrån med mina gamla favorithalsdukar och grejer. För att inte tala om min gamla programväska. Bara att han tagit i dem gör mig nästan rasande.
Och det var ju inte direkt så att jag kunde bära hem soporna och vänta till han gått heller. Snacka om att låta en sådan där vidrig sak styra ens liv. Det hade ju varit ännu värre.
Det är så svordom vidrigt med sådana där som går och rotar i en soppor. Så obehagligt. Speciellt att lägga in sina påsar när han står på andra sidan. Man vet ju att påsarna kommer bli genomrotade, vid andra tillfällen så vet man ju inte om det händer den gången eller inte. Det känns så... jag vet inte, som om att någon ger sig på ens personliga sfär.
Jag blev i alla fall omedelbart på dåligt humör, och då hade mitt humör ändå klarat av världens segaste pensionärpar framför i kön på paketutlämningsstället bara en halvtimme tidigare utan problem. Äckelgubben i soporna blev väl glad däremot. Jag slängde nämligen en kasse med gamla halsdukar, trasiga väskor - sådant som inte lever upp till hjälporganisationernas inlämningskrav. Och det gör mig ännu agare att han kanske åker härifrån med mina gamla favorithalsdukar och grejer. För att inte tala om min gamla programväska. Bara att han tagit i dem gör mig nästan rasande.
Och det var ju inte direkt så att jag kunde bära hem soporna och vänta till han gått heller. Snacka om att låta en sådan där vidrig sak styra ens liv. Det hade ju varit ännu värre.
Kommentarer
Postat av: Rose-Marie
Konstigt ändå, hur olika man reagerar på saker. Jag hade blivit lika upprörd som du blev, om det var någon som rotade av nyfikenhet tex. Men inte om det varit typ någon hemlös. Då hade jag snarare blivit glad att sakerna kom till användning. I och för sig lätt för mig att säga, ännu har jag inte råkat ut för det:)
Trackback