Nu har jag sagt det. Nu ska jag bara genomföra det utan att gå sönder också.

Han: Hur är det med dig då?
Jag: Joodå. Jag har bestämt mig för att inte "satsa" på den här tentan nu utan snarare på omtentan i december. Alltså jag kommer ju gå och skriva den, men kommer bara vara en bonus om jag faktiskt klarar den. Finns ingen chans att jag hinner ifatt, spec som jag ska bort nästa helg. Och jag mår ju knappast bra nu ändå så jag har bestämt mig för att inte stressa upp mig och bara plugga när jag verkligen vill
Han: Oj, det låter väldigt väldigt väldigt klokt. Och väldigt othessigt
Jag: Så jag brukar bara göra väldigt väldigt väldigt okloka saker?

Ja, förr eller senare måste man liksom erkänna för sig själv att det inte funkar. Hur ont det än gör. Men, man kan inte vara på topp jämt, ibland måste man helt enkelt misslyckas också. Men jag hoppas i alla fall att det här kan lindra de lite mer psykiska svårigheterna nu så jag i alla fall är fit for fight inför nästa kurs. Och för all del: inför livet.

Och han tycker inte att jag bara gör väldigt väldigt väldigt okloka saker överlag, bara ibland inom det mentala området.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback