annuendag

En jag känner väntar på att få utföra en operation. Fyra månader senare har inget hänt och för att muntra upp honom i hans väntande bestämde jag mig för att bidra med en anekdot från min barndom.

Jag: En gång när jag var liten och bodde här så slog jag huvudet och behövde sy och fick sitta och vänta hela dagen. Till slut fick jag hjälp när pappa sa till hon i receptionen att vi skulle gå för ingen kom och hjälpte mig.
Han: Haha, ja inte direkt samma sak, men förklarar sååå mycket.

Men; hämden är som bekant ljuv:
Jag: Ja haha det var roligt. Therese slog huvudet när hon var liten, det förklarar varför hon är som hon är nu.
Han: Exakt!
Jag: Men jag håller med. Ifall jag inte slagit huvudet då hade jag ju aldrig legat med dig...