Genomskinligt.

Idag volontärade jag igen på stället jag jobbade i somras. De har som nyhet fått in lammskinn.

Jag: Åh, vad fina.
Pappa: Vilken tycker du är finast?
Jag: Hm... Den här.
Pappa: Den? Okej.
Jag: Eller nej förresten, den här.
Pappa: Vilken? Den översta? Menade du den översta? Va?

Eftersom att det närmar jul så förstod jag att ett plus ett blev två så när jag såg hur en tant stod och tafsade på "mitt" lammskinn gick jag in till pappa och nämnde, väldigt i förbifarten, att just det skett. Varpå han sa att vi borde lägga undan den om det var just den jag ville ha för att... Ja, han mumlade lite och ordet julklapp kom till slut motvilligt fram.

Men är inte mer än rättvist att jag fick reda på den, han har nämligen redan fått en av sina.

På tal om volontärandet. Oj oj oj. Det var absolut roligt, men man glömmer gärna lätt bort hur krävande det ändå är för både kropp och psyke. Men ändå. Så värt det. Eller ja, det är aningens oklart om jag kände så när jag stod och skalade fem kilo potatis och rev nio utan att i alla fall kunna tänka "Jag får ju som tur är betalt för det här".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback