Det enda i mitt liv just nu, varför det blir lite same same.
Idag satt jag och Up som vanligt och roade oss kungligt med uppsatsen. Han hade varit väldigt koncentrerad en längre stund och till slut utbriser han:
Han satt i Word med dess synonymfunktion. Och det mina damer och herrar är ett väldigt bra och illustrativt exempel på hur spännande precis allt annat blir när man har uppsatsskrivkramp.
"Undrar hur många synonymer jag får ut som jag tar alla från det här ordet coh räknar tills det inte går och komma längre."
Han satt i Word med dess synonymfunktion. Och det mina damer och herrar är ett väldigt bra och illustrativt exempel på hur spännande precis allt annat blir när man har uppsatsskrivkramp.
Under dagen var det även någon klass från gymnasiet eller högstadiet som var på några föreläsningar eller något i en sal där vi satt. De stod coh tog upp hela gången och var allmänt irriterande. Och såg väldigt unga ut. Efter att ha beklagat mig en stund:
Up: Har du åldersnoja eller?
Jag: Ja...
Vilket är helt sant. Avskyr den här åldrandegrejen
Så dagens tredje Up-anekdot. Jag kom först i förmiddags, gick tre vändor i huset på jakt efter sittplats med uttag. Det fanns en bredvid en gubbe som luktade svett, vilket jag vägrade. Gav upp och inväntade Up på en o-uttagsplats. Han skulle nämligen vara framme om några, vilket visade sig vara 20, minuter. Jag bad honom kolla efter plats när han kom.
Och tror ni inte människan hittar ett bord direkt när han kommer, i den bästa korridoren dessutom. Orättvist.
Kommentarer
Trackback