Spooky.

När jag var yngre* så kunde jag för mitt liv inte förstå hur någon frivilligt kunde vara tillsammans med någon år ut och år in när man var ung**. Och även nu i min lastgamla ålder så har jag till viss del haft svårt att förstå hur det kan fortsätta vara roligt, hur det kommer sig att folk inte tröttnar på varandra.

Men idag insåg jag en sak. När jag var 16 år träffade jag en pojke som jag föll pladask för, utseendemässigt alltså eftersom att vi inte kände varandra. När vi sedan började lära känna varandra så föll jag mer och mer "på riktigt". I alla fall så slog det mig att än idag, fem år senare, så gör han fortfarande saker som får mig att falla än mer. Så jag antar att jag är tvungen att omvärdera hela min syn på relationships. Väldigt irriterande.


*Ja, jag är numera lastgammal.
**Med ung menar jag åren innan det är dags att slå sig till ro och skaffa barn och hela det köret för att hårddra det hela lite lätt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback