Mycket ska man läsa innan ögonen faller av.

Jag förstår att det var många av dem som har träffat mig och läser här som satte morgonkaffet i halsen, eller när de nu läste det här, och undrade varför i allsin dar människan i det här inlägget kallade mig livlig. Jag satte i alla fall morgonkaffet i halsen när han skrev det till mig, rent bildligt alltså; eftersom att jag inte dricker varken morgon,- middags,- eller kvällskaffe.

För mycket kan man kalla mig, men livlig känns inte som det bästa adjektivet att komma släpande med när det gäller att beskriva mig, men så här förklarade pojken sig:

Jag: Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli beskriven som livlig
Han: Du är väll livlig? Alltså kanske inte fysiskt men jag syftar på... ja, vad använder man för ord för att de ska passa? Själ? Nej, låter förflummigt. Hm, kanske mentalt är bättre?

Jag vet inte om det gjorde kaffedrickarna mer kloka, men jag förstod i alla fall vad han menade!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback