Ja just det...

En del saker försvinner ur hjärnan. Som vid lunch till exempel när jag gick för att inspektera att lokalen var städad. Jag som varit upp sedan sju och pluggat sedan åtta öppnade dörren i en liten halvdimma och kliver in och tittar upp.

Och ser hur tjugonågonting par ögon tittar på mig. Ja just det. Vasaloppsfrukosten. Den var idag ja. Hej allihopa. Nu var det i och för sig några där som jag behövde prata med, så helt negativt var ju det inte. Men ändå.


Ett annat exempel är hur jag nyss, under tiden som jag pratade med min faster om hur dags mitt tåg kommer fram, kom på att vi inte skiljdes på det allra bekvämaste sättet. Nej, en hel del aggressioner förekom under slutet av nyårsvistelsen. Så absolut. Nio timmar ensam med henne och hennes man innan mina föräldrar kommer. Perfekt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback