Misslyckades den här gången.

Jag försöker verkligen att leva ett öppensinnat liv. Men jag är inte perfekt. Jag kunde inte låta bli att göra narr av tanten som satt och kramade om räcket Lou och sa att det fick henne att känna sig älskad. Och jag försöker att inte tänka elaka tankar om henne när hon hånglar upp Empire State Building, men... Jag kan inte låta bli. Det är så konstigt, eller åtminstone annorlunda och ovanligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback