annuendag

Ni behöver inte vara oroliga. Jag sitter inte på köksgolvet och stirrar tomt på min förstörda matta med skärsår i underarmarna. Jag är som vanligt igen. Vad nu vanligt innebär ska vi kanske inte gå allt för djupt in på, men jag är okej.

Behövde bara få uttrycka min frustration igår. Eller snarare min saknad på frustration.

---

Träffade för övrigt på pojken som gett mig fjärilari magen under många, många år i morse; så när jag tänker efter så är jag är faktiskt lite bättre än "som vanligt" just idag.