Kärlek.

Jag sitter här och är alldeles till mig av okontrollerad förväntan. Först när jag vaknade var jag däremot aningen butter, detta på grund av att jag igår gick med tanken "Nu, nu svordom ska här varas uppe länge och has sovmorgon!". Vara uppe länge i min värld innebär tydligen att man ligger tandborstad och redo i sängen att sova. Ha sovmorgon innebär att jag öppnar ögonen klockan sju och är pigg. Jag gjorde i alla fall ett försök...

I alla fall, när jag väl var uppe och igång, två minuter över sju, så slog det mig att idag, idag är dagen så jag ska hämta ner mina böcker. Jag älskar mina böcker, nästan alla i alla fall - jag har några halvruttna ägg i samlingen. Jag har dock inte tillåtit mig själv att bära ner dem till min lägenhet, dels på grund av att jag inte har någonstans att göra av dem, men främst på grund av att jag då alltid skulle fly in i den skönlitterära världen istället för att plåga mig igenom den kurslitterära.

Men nu är de här, utspridda på min matta. Och allt som krävdes för att få ner dem från förrådet vad ett antal svordommar, lite uppriven hy och två halvkrossade fingrar.

Problemet är nu bara vart jag ska börja. Nu har jag alla mina favoritböcker här, varav ingen jag läst på åtminstone två år. Ska jag börja med att ta mig igenom den fjorton böcker långa Plumserien? Nio böcker långa Imorgon när kriget kom-serien? Sex böcker långa Vindsträdgårdsserien? Någon av alla real life-böcker? En Jewelbok? En Steel? Lynda La Plante? Brustna drömmar? Hämdens sång? Tre böcker långe Kate Cann-serien? Listan kan göras hur lång som helst, och där har jag ens inte börjat rota i kassen med de inbundna böckerna.

Dessutom har jag tagit mig friheten att beställa några nyutkomna Evanovich-böcker till mig själv i födelsedagspresent!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback