annuendag

Ni vet hur saker och ting förändras, det sker ibland snabbt och ibland tar det lite tid. Men oavsett tidsaspekten så förändras allting förr eller senare. En sak som förändras kraftigt och ofta är synen på mat, eller snarare synen på vad man anser vara god, respektive äcklig, mat.

När jag var liten så älskade jag när vi hade torskgryta med purjolök. Till det hade vi potatis, lingon och citronpeppar. Men som ni förstår av rubriken, och det faktum att jag ens tar upp det här, så avnjöts denna rätt på ett lite speciellt sätt. Nämligen detta:

1. Tag potatisen och krossa den med gaffeln.
2. Tag lite torskfilé ur grytan och mosa den tillsammans med potatisen.
3. Tag mycket sås och lingon och blanda samman det med potatisk och fiskröran.
4. Platta ut över tallriken så att det bildar formen av en pizza/tårta.
5. Strö över citronpeppar.
6. "Skär" med gaffeln i pizza/tårtbitar och ät en bit i taget.

Visst låter det äckligt? Det är avskyvärt, men när jag var liten var det här min absoluta favoriträtt. Och jag kan verkligen inte förstå det! Vad jag verkligen inte förstår är hur det ens började? Hur fick jag idén till att misshandla min mat på detta sätt?

Vad som är än roligare i denna lätt illamåendeframkallande historia är att när min lillebror blev tillräckligt gammal för att hantera gaffeln själv så lärde jag ut den här konsten till honom, och han avgudade det. Varenda gång vi fick torsk satt vi där och gjorde våra torskpizzor/tårtor.

Av naturliga skäl så dog den här rätten till slut ut, sorgligt nog förmodligen mest på grund av att pappa slutade köpa torsk. Sedan för något år sedan så skulle vi plötsligt få torskgryta och potatis igen. Och både jag och min lillebror gnällde och hade oss. Vi båda avskydde maten. Pappa förstod inte, vi brukade ju älska det när vi var små. "Minns ni inte pizzorna ni brukade göra?" frågade han. Och jag vågar sätta ganska mycket av mitt studiemedel på att det var just på grund av minnet från dem som vi inte ville ha något med den där torskgrytan att göra..