Jag lovar aldrig någonting jag inte kan hålla, förutom till mig själv.

Jag satt nyss och funderade på vad jag ska göra imorgon när jag inte behöver gå för att lämna/hämta min cykel och därmed inte har någon anledning att gå ut. Inte för att jag behöver en anledning egentligen, men just nu under den här perioden vågar jag inte bege mig ut bara för att gå - tror att jag skulle bli kvar hela dagen då, oförmögen att gå tillbaka hem. Tills det blev mörkt i alla fall, för då skulle jag bli rädd och slinka in genom lägenhetsdörren, och dubbelkolla att jag verkligen låste den.

I alla fall så kom jag på att jag lovat mig själv att gå till biblioteket imorgon, alltså är det tur att jag inte har några cykelärenden. Problemet med biblioteket är dock att ett löfte till mig själv att gå dit är lite som när personer som blivit alldeles för fulla en kväll säger "Jag ska aldrig mer dricka.". Det blir aldrig som man lovat sig själv. Känner att jag måste bygga lite på karaktären i just biblioteksloveriet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback