Ön.

Sitter här och har lite hemlängtan. Tittade på Främmande fågel. Inte på grund av att historien är fängslande, att skådespeleriet är fantastiskt, dialogerna som hämtade ur Shakespeare och att polishuset lyckas ha utsikt över ringmuren utan att störas av Max, Coop Forum och bostadsområdet; nej utan på grund av att man då och då kan se bilder från ställen man känner. Stora torget, Södertorg, hamnen och så vidare.

Framför allt så slår det mig hur mycket som har förändrats sedan jag var hemma senast, alltså i augusti. Att det kommit till ett apotek på Södertorg till exempel, det såg inte jag sist jag var där. Man är så egocentrerad och ouppmärksam på sin omgivning att det är att skämmas för.

Men nu satte jag mig inte här för att spilla galla över den där serien, som jag faktiskt ser på för att få titta lite på ställena där man vandrat omkring ett par gånger, även om ställena såklart ibland är visas med viss modifikation. Nej, jag ville bara säga att jag saknar Gotland. Lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback