annuendag

Det är ett under att jag sitter här idag. Jag trodde inte att jag skulle överleva natten. Jag upplevde bland den avskyvärdaste och mest obehagliga smärta jag någonsin upplevt. Det var som om mina revben och skulderblad höll på att expandera inne bland musklerna/vävnaderna eller något åt det hållet. Varenda andetag och minsta lilla rörelse kändes som om det var dödsstöten. Till slut så tror jag att jag slocknade av smärtan.

Smärtan var fortfarande kvar i morse, dock mildare. Nu känner jag det fortfarande i skulderbladen, men det verkar nu bli värre och värre, så jag ser fram emot en mysig eftermiddag/kväll.

Jag var minuter från att ta mig till sjukhuset i natt, och alla som känner mig vet min inställning till sjukhus och att denna beskrivning alltså inte var en överdrift, utan snarare en underdrift.