Home sweet home som det brukar stå på broderierna.

Underbart skönt att vara hemma, trots mardrömsresan som ledde hit - något jag inte orkar gå in på här och nu. Är i alla fall fruktansvärt trött, jag har ont överallt och det känns som om jag sväljer rakblad. Detta i en fin mix med skuldkänslorna över grupparbetet. Mysig morgon att vakna upp med andra ord, men att jag gör det i min alldeles egna, underbara säng gör det hela lite mer uthärdigt - ja, om man bortser från skuldkänslorna alltså.

Den stora frågan nu är om jag ska sova trettio minuter till eller istället gå upp och se om jag kan hitta något frukostliknande i min, så gott som, tomma kyl respektive frys...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback