(Dynamit)Harry.

Mitt nyinförskaffade marsvin har knappt funnits i vår sfär mer än ett dygn, men han är reda superkändis. Dock inte på grund av mig utan på grund av, hans - extremt stolta - gudmor, fröken Pickford. Vi blev båda förundrade och alldeles förtjusta igår när han åt sin första vindruvebit. [Ja, jag skickade ett sms med den nyheten - men vad är mobilpengar till om inte att sprida glädje? Okej, jag erkänner: det var lite pinsamt. För att inte tala om smset som beskrev hans utforskning av buren, så sött.] I alla fall så lär det inte vara många i fröken Pickfords närhet som inte vet om DH. Skönt tt slippa ta hela ansvaret för hans existens själv, att någon mer sprider budskapet. Pickford for president, eller PR-kvinna för DH åtminstone!

Idag, när jag kom hem första gången, så lekte DH för övrigt akrobat då han i ren panik, via matskålen, slängde sig upp i höhäcken och spräng igenom den för att sedan glida ner på marken igen när jag skulle ordna med hans hus. Tur att han inte skadade sig, och hoppas verkligen att han inte gör om det! Men matskålen är omplacerad så troligen inte.

---

Och tack T, för att du gjorde så att jag kunde få hem DH - som för övrigt heter Hugo i mellannamn för att hedra A!


 Och, ja. det oroar mig lite att jag ska bli en sådan där brainlessblondsak som pratar dygnet runt om sin hund, i mitt fall marsvin, men får hoppas att det inte utvecklar sig till något sådant. Det vore otrevligt, men nu i börjningsfasen [Det är ett SAOL-ord, trust me.] så tänker jag vara sådan. Ni skulle förstå om ni kunde se honom stå med framtassarna i matskålen ätandes på en broccolibit.

Kommentarer
Postat av: Ahå

svar: Hahaha, men att smeka mina ögon med vaselin är ingenting jag tänker prova tyvärr ;D


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback