Saknar mitt långa lockiga hår.

I morse efter att jag hade tvättat håret så flätade jag det inför kvällen så att jag ska få återuppleva min lockiga tid. Nu går jag alltså omkring med nio småflätor lite huller om buller på huvudet, och roligast av allt är att min fasters man* tror att jag flätade håret för att ha det så här idag, så när jag kommer gående så tittar han på mig och försöker att låta bli att skratta högt för att det är så fult. Jag har såklart inga som helst planer på att upplysa gubben om att det här inte är en frisyr jag eftersträvar, mycket roligare att se hur han försöker hålla sig för skratt varje gång våra vägar korsas.

När jag fyllde arton så fick jag en permanent i present. Så här såg den ut efter ett drygt år och åtskilliga klippningar senare. Klippte av mig till axlarna om och om igen när det blev dags att försöka bli av med eländet. Det var nog först förra vintern som mitt hår återgick till att vara helt rakt.

Längtar fortfarande om att göra en ny permanent, men urväxningstiden var så fruktansvärt lång och trälig, men vem vet? Kanske år 2009 blir året.


*Jag har aldrig fått klart för mig om ja ska kalla honom för min fasters man eller för min farbror, är så många som har olika åsikter om det där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback