Plötsligt händer det!

Pickford var över för att sällskapa lite efter marsvinens bortåkande:
- Här var det ju välstädat.

Ja, det var ju i princip första gången hon sett min lägenhet städad. Okej, kanske inte - men i det här skicket är det inte många gånger hon har upplevt den. Kanske två, inklusive idag. Jag är inte så bra på den där hållaiordning-grejen, men på senaste har det faktiskt varit lite av en tvångstanke.

---

Om mina röda sidenbands inlindade bordsben fälldes följande kommentar:
- Så typiskt dig.

Vilket ledde till att jag fick flashback från när jag gick i mellanstadiet och det hade blivit inne att ha håret uppsatt i en knut. Jag skuttade en dag, glad i hågen, mot skolan med en knut deluxe - jag hade nämligen flätat mitt hår först och sedan satt upp det i en knut. På vägen mötte jag en "kompis" som fällde följande kommentar:
- Så typiskt dig. Att ta något som är snyggt och göra det fult.

Nu vet jag inte om det var så Pickford menade, men vad jag ville få fram var i alla fall att jag i så fall idag bryr mig lika lite nu som jag gjorde då om det. För om det är något jag är stolt över gällande mig själv så är det det faktum att jag åtminstone ända sedan mellanstadiet* inte brytt mig om vad andra tycker och tänker om mig. Gillar jag det så räcker det tillräckligt. Inte alla som har den inställningen.


*Jag minns i princip inget från åren innan dess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback