Det är ju åtminstone tur att man känner sig själv.

Självklart så glömde jag bort att nämna den största julklappen av de alla. Detta på grund av att den fick jag redan i måndags, pappa tjatade och tjatade om att jag skulle följa med till stan - och jag som inte alls hade lust följde till slut med. Väl där inne så visade det sig att jag skulle få en tidig julklapp, detta för att det var en som krävde tidsbeställning.

Äntligen så fick jag min tatuering! Jag har längtat så länge, men jag hade lovat min pappa att jag skulle vänta tills jag fyllde tjugo. Skulle egentligen ha gjort det direkt efter min tjugoårsdag men eftersom att ekonomin som student inte är sådär överdrivet fet så kände jag att jag behövda lägga min dröm lite på hyllan.

Men nu sitter den äntligen här på min handled, en krigare ur den skotska mytologin som representerar överlevnad, kort beskrivet. Jag är så lycklig! Tack pappa! Och förlåt för att jag glömde att nämna den i föregående inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback