Nytt så kallat "mission in life".

Ja, jag har gjort universitetsgrejen och det var inte riktigt min grej. Istället ska jag bli sömmerska och designer. Har precis haft mitt första möte med en symaskin sedan högstadiet och vi tog oss båda ur det hela med alla våra delar i behåll. Dessutom så blev revan i min kjol ett minne blott!*

Det är ju svårt för er att veta men symaskiner hatar mig, avskyr mig till och med. Jag måste ha varit ledare för ett massmord på symaskiner eller något liknande i ett tidigare liv som jag nu i denna livscykel får tillbaka. All världens symaskiner har gaddat ihop sig. Mellanstadiet och högstadiets syslöjd är något som än idag ger mig mardrömmar. Allt som kunde gå fel vid användandet av en symaskin gick fel. Det var så extremt att det var sorgligt. Det hela slutade med att jag oftast satte mig med ett garnnystan och lekte.***

Men nu har alltså allt detta vänt. Jag hoppar av studierna - Project Runway! Here I come!


*På grund av det sköra tyget så lär den ju snart gå sönder igen, men för tillfället är den hel så att jag åtminstone kan ha den till stan imorgon. Förhoppningsvis går den inte sönder mitt på Öster.**
**Bäst att jag tar på mig extra fina trosor imorgon, ifall att..
***Däremot så lyckades jag, efter mycket bråk med symaskinerna, färdigställa två underbara skapelser. Det ena var en sidensvart mantel till min lillebror. Det andra var en samling på uppåt en tio små mjukisdjur i diverse olika former och färger inklusive en tygtavla med kardborreband att fästa dem vid. Jag var väldigt stolt över den där****, tyvärr finns den idag inte kvar eftersom att min lillebror valde att förstöra den.
****Detta var alltså i mellanstadiet, inte under högstadiet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback