Observera Jay Leno-länken!

Klockan är över sex oxh jag har inte pluggat någonting idag. Alls. Eller vänta! Jag läste ju lite i Brott och - helvete jag har glömt att jag måste läsa ut boken idag! - Straff. Plus att jag markerade lite ord med en grön markeringspenna på talpappret; som för övrigt är ungefär halvklart. Men det är ju faktiskt inte förrän imorgon bitti klockan åtta som det ska framföras...

---

Mina anklar lär inte prata med mig på väldigt länge. Bestämde mig till slut för att bege mig ut, men det gick inte helt utan komplikationer. Jag tänkte nämligen ta sällskap av Hellogoodbye - ett band som alla borde känna till och avguda (tack
Jay Leno!) - Tyvärr så fungerade inte formatet så blev tvungen att omkoda. När jag väl fått in det och skulle provlyssna så upptäckte jag till min förfäran att det inte lät någonting! Tiden gick men inget ljud. Så jag kollade om det fungerade på datorn - vilket det gjorde. Så jag tänkte att jag skulle kolla en annan mapp på mp4:an. ni kan ju gissa er till panikkänslorna som följde när inte heller en gammal välbesökt mapp inte gav ifrån sig något ljud. Detta gjorde att det samlades en hel massa svordomar i mitt huvud som kort sagt gick ut på att mp4:an skulle råka ut för en hel del otrevligheter. Dessa svordomar måste dock ha kommit åt någon knapp som gjorde att hissen kunde fortsätta från mellanplanet hela vägen upp till takvåningen. Man måste nämligen ha satt i kontakten till hörlurarna i mp4:an för att höra något...

Någon annan som inte pratar med mig och som jag inte pratar med är lillebror. Vi har levts i ett dygns tystand på grund av en liten incident igår. Det enda som har sagts under denna tid är
"Den är uppochner." Detta då lillebror höll på att hyvla osten från fel håll.
"Ja." När lillebror och kompis frågade om datorn var ledig.
Jag har inga planer på att utvidga denna språkrelation med honom förrän jag fått en ursäkt.

---

Idag när jag satt och såg på superG:n och Anja precis skulle åka ut över det sista hoppet och ledde med sjuttionio hundradeler vid den sista tidtagningen så tänkte jag äntligen! tätt följt av NEJ! HUR FAAN ÄR DET MÖJLIGT? Jag var lite upprörd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback