Måste jag köpa smycken och blommor till min dator nu?
Okej, om vi ska börja från början så måste vi börja med den MSNfria veckan. Är helt galet hur fort man vänjer sig. Inte haft en endaste tanke på det nder hela dagen idag. Ja, förutom nu då. Nu tänker jag på det, och saknar det. Varför valde jag en hel vecka för? Varför valde jag inte att ha två MSNfria dagar? Lätt att vara efterklok antar jag.
---
Något som däremot har varit desto svårare att vänja sig vid är att inte ha MSNdatorn igång. Två eller tre gånger har jag gått dit för att kolla någon blogg eller skriva något på min egna. För att varje gång märka att bilden inte kommer igång när jag "duttar till" den inbyggda datormusen - är nämligen en bärbar dator. En väldigt dålig bärbar dator som inte duger till annat än just MSN och blogg, och ifall man har tålamod till det kan man även kolla in lite starlounge och liknande sidor. Dock inte för stora då de tar för lång tid att ladda! Har vid de här tillfällena undrat om min dator blir ledsen för att den är avstängd nu under MSNfria veckan. Den kasnke tar illa upp och känner att jag bara utnyttjar den för MSN. Att om det inte vore för MSN så skulle jag aldrig använda den.
- Min dator kanske känner sig som en sviken strulkompis. Ni vet när den ena har blivit kär i den andra, men inte vågar berätta det för att det bara är strul och därför mår dåligt varje gång den tänker på den andra, men ändå träffar dem vid tillfälle bara för att den är kär? Min dator kanske har blivit kär i mig och nu är på väg i en djup depression bara för att jag inte använt den något? Jag får nog gå förbi och damma av skärmen lite eller så sedan när jag går härifrån, så att den inte känner sig helt övergiven. Fast å andra sidan, om jag låter den vara ifred den här veckan helt så kanske känslorna svalnar så kan allt bli som förut igen? Och jag slipper oroa mig för att den ska krascha för mig när MSNfria veckan är över? Vilket dilemma.
---
Idén om den svikna strulkompisen är helt baserad på att jag idag har sett alldeles för många Gilmoreavsnitt. Är nämligen nu då Logan och Rory började träffas, fast inte exklusivt. Ja det är en lång historia. Vill bara inte att någon där ute ska få för sig att det var något självupplevt. Och snälla döm mig inte för att jag sett på massor av Gilmore idag, är faktiskt min sista dag på veckan då jag skulle göra ingenting. Förtjänar att vara lat.
Men på tal om det så har jag, av misstag, fått en efterhängsen kille tilldelad mig. Känns inte bra alls. Var verkligen inte meningen att uppmuntra något, det blev bara så. Så nu har jag en gammal kille som bor hemma hos sina föräldrar i hasorna. Förhoppningsvis så hinner det, precis som datorns romans, svalna tills min MSNfria vecka är över.
---
Oj, jag är nog mer fixerad vid den här MSNgrejen än vad jag tror, har ju nämnt det ungefär en miljon [läs: fem] gånger under det här inlägget! Känns som ett smart drag. Är helt klar beroende.
---
Jag skulle idag hjälpa P med en bild till hans inbjudan till en sammankomst här hemma i sommar. Jag hade fria tyglar och PS var mitt verktyg. Saken var den att P stod bakom mig hela tiden och jag fick ungefär en kvart på mig, och resultatet blev därefter. Verkligen inget jag är stolt över. Ifall någon frågar mig om det var jag som gjorde det så kommer jag blåneka. (Bilden nere till höger bör undvikas av er med dåliga hjärtan och passion för layout.)
---
Något som däremot har varit desto svårare att vänja sig vid är att inte ha MSNdatorn igång. Två eller tre gånger har jag gått dit för att kolla någon blogg eller skriva något på min egna. För att varje gång märka att bilden inte kommer igång när jag "duttar till" den inbyggda datormusen - är nämligen en bärbar dator. En väldigt dålig bärbar dator som inte duger till annat än just MSN och blogg, och ifall man har tålamod till det kan man även kolla in lite starlounge och liknande sidor. Dock inte för stora då de tar för lång tid att ladda! Har vid de här tillfällena undrat om min dator blir ledsen för att den är avstängd nu under MSNfria veckan. Den kasnke tar illa upp och känner att jag bara utnyttjar den för MSN. Att om det inte vore för MSN så skulle jag aldrig använda den.
- Min dator kanske känner sig som en sviken strulkompis. Ni vet när den ena har blivit kär i den andra, men inte vågar berätta det för att det bara är strul och därför mår dåligt varje gång den tänker på den andra, men ändå träffar dem vid tillfälle bara för att den är kär? Min dator kanske har blivit kär i mig och nu är på väg i en djup depression bara för att jag inte använt den något? Jag får nog gå förbi och damma av skärmen lite eller så sedan när jag går härifrån, så att den inte känner sig helt övergiven. Fast å andra sidan, om jag låter den vara ifred den här veckan helt så kanske känslorna svalnar så kan allt bli som förut igen? Och jag slipper oroa mig för att den ska krascha för mig när MSNfria veckan är över? Vilket dilemma.
---
Idén om den svikna strulkompisen är helt baserad på att jag idag har sett alldeles för många Gilmoreavsnitt. Är nämligen nu då Logan och Rory började träffas, fast inte exklusivt. Ja det är en lång historia. Vill bara inte att någon där ute ska få för sig att det var något självupplevt. Och snälla döm mig inte för att jag sett på massor av Gilmore idag, är faktiskt min sista dag på veckan då jag skulle göra ingenting. Förtjänar att vara lat.
Men på tal om det så har jag, av misstag, fått en efterhängsen kille tilldelad mig. Känns inte bra alls. Var verkligen inte meningen att uppmuntra något, det blev bara så. Så nu har jag en gammal kille som bor hemma hos sina föräldrar i hasorna. Förhoppningsvis så hinner det, precis som datorns romans, svalna tills min MSNfria vecka är över.
---
Oj, jag är nog mer fixerad vid den här MSNgrejen än vad jag tror, har ju nämnt det ungefär en miljon [läs: fem] gånger under det här inlägget! Känns som ett smart drag. Är helt klar beroende.
---
Jag skulle idag hjälpa P med en bild till hans inbjudan till en sammankomst här hemma i sommar. Jag hade fria tyglar och PS var mitt verktyg. Saken var den att P stod bakom mig hela tiden och jag fick ungefär en kvart på mig, och resultatet blev därefter. Verkligen inget jag är stolt över. Ifall någon frågar mig om det var jag som gjorde det så kommer jag blåneka. (Bilden nere till höger bör undvikas av er med dåliga hjärtan och passion för layout.)
Kommentarer
Trackback