Så jävla skakig.
Det är nu eller aldrig - i princip. Jag går sista året på gymnasiet och sista anmälningsdagen inför högskolan rusar allt snabbare mot mig. Jag har länge velat med vad jag vill läsa, och vart jag vill läsa. Drömmen är förstås en säsong i fjällen, men det lär ju inte hända så därför så är det alltså högskola som gäller.
Ett bra tag nu så har i alla fall jag haft en tanke om vart jag vill gå. Även om vad jag vill gå. Men hur kan man vara helt säkert? Jag är arton år och nu ska jag bestämma mig för vad jag ska göra resten av mitt liv. Vad jag ska skuldsätta mig för. Och nu när jag nu vet vart jag vill gå, hur vet jag att det är bra? Antar att man kan gå till S.Ö, men jag vill ha något mer konkret. Jag vill att någon allvetande, ja varför inte gud om han finns, ska komma fram till mig och säga att här, här är utbildningen bra och du kommer få det så jävla bra och du kommer få en sådant grymt jobb efter det här som du kommer att älska. Så vill jag att det ska vara.
Allt jag har nu är en känsla. En stark känsla som säger där och det vill jag gå! I alla fall hade jag den känslan tills för någon timme sedan. Då smög sig två andra, mycket starkare känslor in. Nämligen paniken och rädslan. Fick nämligen broschyren från Skolan idag, broschyren som jag själv hade beställt och gick och väntade på. Där stod de fasansfulla siffrorna och bokstäverna formade till: Urval: 60 % betyg, 40 % Högskoleprov. Ifall det betyder det som jag tror det gör; nämligen att man måste göra högskoleprovet. Då vet jag inte vad jag gör. Det finns inte en chans att jag klarar av mattedelen. Vanlig matte klarar jag, ganska så lätt, av - men när det kommer till logisk matte är jag helt borta. Något som mina nationella matteprov tydligt visar. Jag är så rädd att det jag var så säker på ska ha försvunnit bara på grund av den sammansättningen: Urval: 60 % betyg, 40 % Högskoleprov. Bara för att jag inte klarar av logisk matte.
Ett bra tag nu så har i alla fall jag haft en tanke om vart jag vill gå. Även om vad jag vill gå. Men hur kan man vara helt säkert? Jag är arton år och nu ska jag bestämma mig för vad jag ska göra resten av mitt liv. Vad jag ska skuldsätta mig för. Och nu när jag nu vet vart jag vill gå, hur vet jag att det är bra? Antar att man kan gå till S.Ö, men jag vill ha något mer konkret. Jag vill att någon allvetande, ja varför inte gud om han finns, ska komma fram till mig och säga att här, här är utbildningen bra och du kommer få det så jävla bra och du kommer få en sådant grymt jobb efter det här som du kommer att älska. Så vill jag att det ska vara.
Allt jag har nu är en känsla. En stark känsla som säger där och det vill jag gå! I alla fall hade jag den känslan tills för någon timme sedan. Då smög sig två andra, mycket starkare känslor in. Nämligen paniken och rädslan. Fick nämligen broschyren från Skolan idag, broschyren som jag själv hade beställt och gick och väntade på. Där stod de fasansfulla siffrorna och bokstäverna formade till: Urval: 60 % betyg, 40 % Högskoleprov. Ifall det betyder det som jag tror det gör; nämligen att man måste göra högskoleprovet. Då vet jag inte vad jag gör. Det finns inte en chans att jag klarar av mattedelen. Vanlig matte klarar jag, ganska så lätt, av - men när det kommer till logisk matte är jag helt borta. Något som mina nationella matteprov tydligt visar. Jag är så rädd att det jag var så säker på ska ha försvunnit bara på grund av den sammansättningen: Urval: 60 % betyg, 40 % Högskoleprov. Bara för att jag inte klarar av logisk matte.
Kommentarer
Trackback