Jag skulle vilja börja med
att be om ursäkt för igår. Kom in i något slags Gilmore-rus. Ska göra allt i min makt för att förhindra att något sådant ska upprepas igen. Med det sagt så påstår jag inte att min makt i just denna fråga är sådär överdrivet stor...
---
Igår så kom jag till insikt över en del saker. En av dem var att jag nu officiellt är för gammal för Pippi. Jag såg nämligen på Pippi Långstrump på de sju haven, eller något i den stilen, och jag var totalt uttråkad. Jag klarade mig inte ens igenom hela filmen, gav upp efter en sisådär fyrtiofem minuter. man kan ju dock inte undgå att imponeras över Pippis lätta syn på livet och hur hon tacfklar problem. Till exempel då de gjorde sig klara för att ge sig av och leta upp hennes pappa men inte visste var han fanns var hennes reflektion över det hela att det bara var att åka söderut och sedan efter ett par hundra mil så var det dags att börja leta under buskarna. Ett annat exempel är att då luftballongen hade strandat på en bergstopp var hennes enda reaktion att då var det ju bara att gå, notera att de hade omkring hundra mil kvar att färdas.
När deras egenhändigt ihopbyggda flygplan, och varifrån kom den röda målarfärgen undrar jag, gick sönder så sa hon helt enkelt att de kunde ju leka att det var ett seglarflygplan. Och så håller det på. Tänk om man hade den inställningen till livet, då skulle nog saker och ting vara extremt mycket lättare. Framför allt så skulle nog antalet levande människor vara avsevärt mindre - vilket i och för sig skulle vara bra med tanke på den hotande överbefolkningen.
Oavsett vilket: Jag är nu för gammal för Pippi.
---
Igår så kom jag till insikt över en del saker. En av dem var att jag nu officiellt är för gammal för Pippi. Jag såg nämligen på Pippi Långstrump på de sju haven, eller något i den stilen, och jag var totalt uttråkad. Jag klarade mig inte ens igenom hela filmen, gav upp efter en sisådär fyrtiofem minuter. man kan ju dock inte undgå att imponeras över Pippis lätta syn på livet och hur hon tacfklar problem. Till exempel då de gjorde sig klara för att ge sig av och leta upp hennes pappa men inte visste var han fanns var hennes reflektion över det hela att det bara var att åka söderut och sedan efter ett par hundra mil så var det dags att börja leta under buskarna. Ett annat exempel är att då luftballongen hade strandat på en bergstopp var hennes enda reaktion att då var det ju bara att gå, notera att de hade omkring hundra mil kvar att färdas.
När deras egenhändigt ihopbyggda flygplan, och varifrån kom den röda målarfärgen undrar jag, gick sönder så sa hon helt enkelt att de kunde ju leka att det var ett seglarflygplan. Och så håller det på. Tänk om man hade den inställningen till livet, då skulle nog saker och ting vara extremt mycket lättare. Framför allt så skulle nog antalet levande människor vara avsevärt mindre - vilket i och för sig skulle vara bra med tanke på den hotande överbefolkningen.
Oavsett vilket: Jag är nu för gammal för Pippi.
Kommentarer
Trackback