Puppylove?
Är rena kalabaliken här hemma. Det hela började igår då F och J kom hem. J skulle sova över för att de skulle gå på disco. Telefonen började gå varm och ringde varannan minut ungefär.
Egocentrerad som jag är så trodde jag förstås att det var Hollywood som äntligen ringde för att göra mig känd efter att ha sett och hört mina prestationer på den vita duken, TVn samt radion. Men icke. Det visade sig att de två unga herrarna kedjeringde med bland andra några unga damer. De skulle komma över för att beundra herrarnas trum samt elgitarr spelande. Något som jag nu har gjort i ett halv dygn och eftersom att de kan en del av en låt så är jag inte helt övertygad om att det är det bästa sättet att imponera på. Fast jag är ju förstås partisk eftersom att jag hört delen av sången om och om och om och om och om och... ja ni förstår vad jag menar. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte om de kom, men discot genomfördes och de kom båda hem hela och rena och återgick till telefonterrorn. Ända till P gjorde klart att det inte längre var önskvärt.
Det blev så småningom morgon, som gick vidare till förmiddag och då jag höll på att hänga upp dagens andra tvätt så kollar jag ut genom fönstret. Där ser jag två små damer frysa mitt i en rörelse mot vårat hus för att snabbt vända om att springa iväg. Nog för att jag kanske inte hunnit förbi duschen än, och jag har förvisso glasögon på mig och en enorm orange tröja. Men så illa är det väl inte? Nej, det var ju såklart de unga herrarna som damerna var ute efter. Att någon skulle se dem var nog inte riktigt inräknat i ekvationen. Som den informationsspridare jag är så upplyste jag herrarna om att det smög runt unga damer på egendomen. Först så var F tvekande till om jag bara jävlades med dem eller om jag faktiskt talade sanning. De bestämde sig till slut för att inte chansa så de gick ut för att kolla in läget.
Trettio sekunder senare kommer de inrusande och J väser förfärat fram "Så pinigt det var", vartefter han springer runt dörren och nästan rakt in i mig. Hans uttryck sade mig att han tyckte att pinigheterna bara blev värre och värre. De båda unga herrarna sprang upp för att spionera genom gästrumsfönstret och där stod de två lägrena uppenbarligen och stirrade på varandra ett tag. Fast det inte förrän efter jag fått skäll för att jag hade sagt att det var två damer fast att det i själva verket var tre. Nu så är de unga herrarna och spelar den del av den låt de kan, och jag är synnerligen övertygad om att det utanför står tre små damer och lyssnar.
Egocentrerad som jag är så trodde jag förstås att det var Hollywood som äntligen ringde för att göra mig känd efter att ha sett och hört mina prestationer på den vita duken, TVn samt radion. Men icke. Det visade sig att de två unga herrarna kedjeringde med bland andra några unga damer. De skulle komma över för att beundra herrarnas trum samt elgitarr spelande. Något som jag nu har gjort i ett halv dygn och eftersom att de kan en del av en låt så är jag inte helt övertygad om att det är det bästa sättet att imponera på. Fast jag är ju förstås partisk eftersom att jag hört delen av sången om och om och om och om och om och... ja ni förstår vad jag menar. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte om de kom, men discot genomfördes och de kom båda hem hela och rena och återgick till telefonterrorn. Ända till P gjorde klart att det inte längre var önskvärt.
Det blev så småningom morgon, som gick vidare till förmiddag och då jag höll på att hänga upp dagens andra tvätt så kollar jag ut genom fönstret. Där ser jag två små damer frysa mitt i en rörelse mot vårat hus för att snabbt vända om att springa iväg. Nog för att jag kanske inte hunnit förbi duschen än, och jag har förvisso glasögon på mig och en enorm orange tröja. Men så illa är det väl inte? Nej, det var ju såklart de unga herrarna som damerna var ute efter. Att någon skulle se dem var nog inte riktigt inräknat i ekvationen. Som den informationsspridare jag är så upplyste jag herrarna om att det smög runt unga damer på egendomen. Först så var F tvekande till om jag bara jävlades med dem eller om jag faktiskt talade sanning. De bestämde sig till slut för att inte chansa så de gick ut för att kolla in läget.
Trettio sekunder senare kommer de inrusande och J väser förfärat fram "Så pinigt det var", vartefter han springer runt dörren och nästan rakt in i mig. Hans uttryck sade mig att han tyckte att pinigheterna bara blev värre och värre. De båda unga herrarna sprang upp för att spionera genom gästrumsfönstret och där stod de två lägrena uppenbarligen och stirrade på varandra ett tag. Fast det inte förrän efter jag fått skäll för att jag hade sagt att det var två damer fast att det i själva verket var tre. Nu så är de unga herrarna och spelar den del av den låt de kan, och jag är synnerligen övertygad om att det utanför står tre små damer och lyssnar.
Kommentarer
Trackback