Den perfekta dottern.

Nu har jag uppfyllt, som jag så ofta gör, mitt rykte som den perfekta dottern. Jag anmälde mig nämligen frivilligt till att hjälpa till med att måla garageväggen. Har därför de senaste dryga två timmarna suttit på huk och dragit penslen upp och ner, upp och ner, upp och ner... Ja, ni förstår. Och att säga att jag gick helt lottlös vore allt att ljuga, jag fick nämligen ett glas med vatten och en äcklig bondkaka för besväret. Kan knappt bärga mig förrän jag ska ut och söka jobb och löneförhandla!
Känner mig lika lätt öm i högerarmen måste jag erkänna. Det känns som om det inte helt sitter fast vid min kropp eller som att det bubblar med kolsyra i den när jag rör fingrarna för att skriva på tangenterna. Är faktiskt en ganska så obehaglig känsla. En extremt obehaglig känsla, så slutar nog att skriva nu för denna gång.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback