Pinsamt värre.
Japp, så blev det idag. Efter att vi kommit tillbaka till inspelningsplatsen efter lunchen så kände jag att jag hade blivit lite trött. Innan på dagen kände jag mig på topp, bättre än någon annan gång efter sjukveckan, men då på eftermiddagen så blev jag alltså lite trött. Sedan, runt halv tre, så kände jag plötsligt att mina ben började darra, så jag satte mig ner men det blev inte bättre. faktum var att det blev sämre och sämre. Först började allt snurra och sedan så verkade det som om marken tiltade. viod det här laget så satt jag bara och väntade på att tagningen skulle vara över så att jag kunde prata med läraren. När jag gick ut efter honom så var det alldeles vimelkantigt och jag kunde knappt prata, jag ringde hem men P var ute så han kunde inte hämta mig. Då brast det totalt och hela jag började skaka, jag kunde inte andas och jag tappade all kontroll. det var så grymt läskigt och äckligt pinsamt. Men var som tur var bara läraren som såg plus att A nog såg lite eftersom att läraren gav honom i uppgift att köra hem mig.
Så tack A, speciellt för att du inte låtsades om situationen!
---
Min alldeles egna, amatörmässiga, reflektion över det hela är att det helt enkelt blev för mycket. Att gå från 0 till 110 procent utan att vara helt återställd. Jag menar igår så kom jag ju inte hem förrän tio och inte i säng förrän klockan halv tolv - tolv. Lägg sedan till två inspelningsdagar, och speciellt då idag när jag var ensam på ljuset, fast att vi egentligen ska vara tre. Okej, fick ju viss hjälp - men över lag.
Så fem minuter efter att A hade lämnat av mig så sov jag. Det gjorde jag till löockan halv fem då P väckte mig och sa att det var mat. Han tyckte att jag skulle gå upp och äta så fick jag gå och lägga mig igen efteråt. Så jag gick upp, och det var hemmagjord gulaschsoppa med franskaörter-cremefraiche; mums. Men när jag ätit klart så kände jag att jag ju inte kunde gå och lägga mig igen för då skulle jag ju somna, och då skulle jag inte kunna sova i natt. Så nu är jag back in sickposition.
---
Förhoppningsvis så vaknar jag pigg och kry i morgon bitti så att jag kan knalla iväg till skolan. Har verkligen inte råd att vara sjuk ännu en fredag.
Är sur för att jag missade BHscenen idag. Hoppas att det inte var allt för roligt, haha. Och förlåt för att jag inte hjälpte till att packa ner!
---
CENSUR
[ med detta menas att jag egentligen har något att skriva, men att jag inte kan publicera det med tanke på någon eller några av de som läser min blogg - men att jag ännu vill ha det sagt, även om det sker i det tysta ]
Så tack A, speciellt för att du inte låtsades om situationen!
---
Min alldeles egna, amatörmässiga, reflektion över det hela är att det helt enkelt blev för mycket. Att gå från 0 till 110 procent utan att vara helt återställd. Jag menar igår så kom jag ju inte hem förrän tio och inte i säng förrän klockan halv tolv - tolv. Lägg sedan till två inspelningsdagar, och speciellt då idag när jag var ensam på ljuset, fast att vi egentligen ska vara tre. Okej, fick ju viss hjälp - men över lag.
Så fem minuter efter att A hade lämnat av mig så sov jag. Det gjorde jag till löockan halv fem då P väckte mig och sa att det var mat. Han tyckte att jag skulle gå upp och äta så fick jag gå och lägga mig igen efteråt. Så jag gick upp, och det var hemmagjord gulaschsoppa med franskaörter-cremefraiche; mums. Men när jag ätit klart så kände jag att jag ju inte kunde gå och lägga mig igen för då skulle jag ju somna, och då skulle jag inte kunna sova i natt. Så nu är jag back in sickposition.
---
Förhoppningsvis så vaknar jag pigg och kry i morgon bitti så att jag kan knalla iväg till skolan. Har verkligen inte råd att vara sjuk ännu en fredag.
Är sur för att jag missade BHscenen idag. Hoppas att det inte var allt för roligt, haha. Och förlåt för att jag inte hjälpte till att packa ner!
---
CENSUR
[ med detta menas att jag egentligen har något att skriva, men att jag inte kan publicera det med tanke på någon eller några av de som läser min blogg - men att jag ännu vill ha det sagt, även om det sker i det tysta ]
---
Idag ska jag byta örhängen, undrar om jag orkar?
Kommentarer
Trackback